Micha goes Dinosaur - En halv-lång människas memoarer

När jag och Katta hade slutat i fredags och skulle gå till netto då hände det (haha plötsligt händer det). Det regnade, det blåste, det var kallt men jag var glad. Och inte glad som vanligt glad utan jag känner det ifrån magen glad. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var kär. Ha. Katta blev smittad av min så kallade lycka och vi fortsatte den vägen genom att hoppa i vattenpölar och dansa bort regnet.

Och nu är jag här på en deprimerande söndag, kvar med känslan på hur något saknas.

Lasse Lindh – Du behöver aldrig mer vara rädd